En liten go tomte

Visst är hon söt, vår lilla Tuva-tomteluva!?

So long//Maria

Rusande tid

Tiden snurrar på för fullt och snart är det jul.
Bara några julklappar, av väldigt många, är klara. Och vad mina två älsklingar ska få har jag ännu inte kommit på.
Tuvas adventskalender ligger halvfärdig i påsar i köket.
Julkorten är snart klara efter dagars pysslande... inte för att julkorten i sig tar så mycket tid utan mer för att det är en liten fröken som kräver mat och uppmärksamhet stup i kvarten.
Diskbänken är full av disk och golven skulle behöva dammsugas.
Jag är en "velourmamma" med kräksfläckar och ömma, läckande bröst.
Men det är okej...
trotts skrik och bristande tålamod vissa dagar
för andra dagar är underbara, med leenden, glada utrop och mys.
Och har jag, som inatt, fått sova ordentligt en hel natt är allt lite lättare.

Annars... lite onödigt vetande någon!?!
När jag var inne i stan senast, visade upp Tuva på jobbet, så såg jag "mannen med hundarna". Så han finns kvar... På jobbet var det sig likt också.
Cilla, som katten nu heter, tog en mus i skafferiet förra veckan.
"Amerikanska hotrods" och "Djurpolisen i Phoenix " är program som ofta står på när Tuva äter.

So long//Maria

Varför rosa?

Varför denna rosa hysteri?
Bara för att man fått en tjej vill de allra flesta ge presenter som är rosa.
Det finns ju så många andra fina(re) färger. Gult tex. eller grönt och blått, brunt, grått, rött... vad som helst men inte rosa... snälla!

Visst vill hon ha rosa sen så självklart ska hon få det, men jag har aldrig själv varit speciellt förtjust i rosa, inte älsklingen heller, så varför skulle vi vilja klä vårt barn i det för jämnan?

När vi var på café förra veckan och en tjej frågade om det var en tjej eller kille vi hade, då kändes det som att vi lyckats. Inga förutfattade antaganden.

*med hopp om fler färger än rosa på paletten*

So long//Maria

Tuva på bild

Här är hon, vår älskade lilla Tuva!

Tuva

Nu är jag mamma

Tuva föddes kl 10.16 den 10 november 2007
Hon vägde 3700g och var 52cm lång

Och självklart är hon världens sötaste och goaste unge!

Det är en härligt häftig kärlek, så total och självklar.
Mmmm
jag kan liksom aldrig få nog av att titta och känna på henne

Välkommen ut älskade dotter!

So long//Maria

100:de bloggen

Idag...

• är jag fortfarande hemma med magen
• är jag piggare och gladare än igår, fick sova bättre inatt och slapp mardrömmar
• sker bilbytet, så snart står det en Toyota här utanför
• är det minusgrader och snöar sakta utanför fönstret
• ska sotaren komma på besök någon gång mellan 13 och 15
• åt jag en "Billys panpizza" till frukost
• fyller jobbarkompisen Ragge år - Grattis!
• har jag skrivit min 100:de blogg!

So long//Maria

Ny bil

Vi har köpt en ny bil, en Toyota Corolla. En kombi från 2005 som bara har gått 1200 mil. Som ny!
=)
Ljust silverblåmetallic
Kändes riktigt bra att köra också.
Och så får man bra plats med vagnen ;)

Helt enkelt superbra!

So long//Maria

Små fötter

Inatt drömde jag att jag såg fotavtryck tydligt på magen när Pyret rörde sig. De påminde om älsklingens fötter, fast jättesmå såklart (tur det, för två fötter av storlek 47 skulle nog ta upp all plats i magen annars).

Jag har tagit semester nu några dagar för att få vila lite extra innan Pyret kommer ut. Ska bara jobba måndag och tisdag nästa vecka innan jag har föräldraledigt. Känns skönt, har inte så mycket kraft och ork just nu känns det som. Inte så konstigt kanske bara två veckor kvar tills det beräknade datumet.

Jag ska ta en skön höstpromenad nu på eftermiddagen, handla lite och hämta cykeln som står vid tågstationen. Annars pysslar jag på med lite allt möjligt, lite tvätt, disk och strykning. Sånt där som bara blivit struntat i tidigare för att tiden och orken inte funnits. Det känns bra att få undan sådant, annars drar det liksom kraft ur en, det finns där hela tiden och bara väntar på att bli gjort.

So long//Maria

En dag hemma

Är hemma idag för jag hade ganska mycket förvärkar i morse. Men de har klingat av så det är lungt nu. Skönt att få slappa i allafall. Vila lite och slumra emellanåt. Men det var lite pirrigt imorse när man inte visste vad det skulle bli av det hela. Tankarna surrade omkring... "Det är ju inte dags än ju... och jag har inte packat någon väska".
Men tja, jag hinner det med, för som sagt de (förvärkarna) finns där, men inte i samma utsträckning som i morse.
Kan konstatera att det närmar sig i allafall - mötet med vårt lilla Pyre.
Imorgon ska jag nog lyckas ta mig in till jobbet, fixa med det sista innan vikarien kommer - tja vi får se.

So long//Maria

Bäbisfest och förlossningsvåndor

Igår var våra syskon här. Vi hade en väldigt trevlig dag och kväll med god smörgåstårta, pyssel och spel. Vi fick flera små babyplagg och vissa av dem fick sin egen prägel av givarna. Dvs. vi pysslade och de ritade med tygpennor på plaggen. Jag och älsklingen fick en filt att pyssla på. Vi gjorde färglada snöflingor på den. Egentligen är det en tygbit men det är meningen att det ska bli en filt ;-)

Veckan som gått var sista veckan (innan Pyret) som jag jobbade hela veckan. Kommande två veckor blir det bara jobb på måndag och tisdag... om nu inte Pyret bestämmer sig för att dyka upp lite tidigare än beräknat.
Men det ska bli skönt att få ta det lite lugnt nu. Slappa lite.

Förlossningen
Den närmar sig och tankar om den tvingar sig på
Tveeggade känslor
Oundviklig men inget jag längtar efter, vill bara att det ska vara gjort - helst nu med en gång, samtidigt som jag inte alls känner mig redo för den - det får gärna dröja ett tag till.
Har någon slags föreställning om hur det kan tänkas bli, samtidigt som jag inte alls kan veta hur det ska bli - det vet jag ju inte förän jag är där - mitt uppi. Vet inte om jag vill veta. Fast jag är ju född nyfiken så det är klart att jag vill veta!
Får höra hur det varit för andra. Hakar upp mig på alla de saker som känns främmande och jobbigt. (Trotts att man samtidigt får höra hur bra allt gått och att de kan tänka sig att göra det igen och igen för att det var en så häftig upplevelse. Det måste jag verkligen uppleva själv innan jag tänker tro på det).
Integritet - vet de inte vad det är där på förlossningen undrar jag - måste de komma en så nära? Kan de inte hålla någon slags distans. Hur kan de vilja jobba med det de gör? Kroppsvätskor i alla dess former och konsistenser, smärta, gråt och skrik, tja, men så finns det väl glädje inblandat i smeten också.

Gahh... vad 17 har jag gett mig in på, okej jag vet - ingen återvändo - men hade jag verkligen tänkt igenom det här innan? Kan nog ganska säkert svara NEJ på den frågan - men det blir nog bra i sinom tid. (Så tänkte jag säkert då med - det får bli som det blir, det ordnar sig nog, en sak i taget, först gravid sen får man ta det där som kommer efter när det kommer)
Tänker jag på det i ett större perspektiv vill jag inte ha ett liv utan en egen familj.. och då krävs det ju helt klart att man klämmer fram några barn för att det ska bli en familj.

Tja, det är väl så det är, en sak i taget, en dag i taget. Tur att älsklingen finns - min trogne vapendragare.

So long//Maria

Vacker höst!

Mm hösten är vacker.

Njut av de härliga dagarna och den klara luften.

So long//Maria

Svart katt

En liten svart kattfröken flyttade in hos oss söndagen efter inflyttningsfesten.
Till att börja med var hon jätteskraj. Hon bosatte sig under badkaret och vi såg inte till henne på några veckor. Visst, hon åt och gick på lådan, men allt skedde då vi inte var hemma eller när vi sov. Några gånger när hon skulle ta sig fram från eller tillbaka inunder badkaret så lossnade fronten och med ett enormt dån rasade den i golvet. Detta gjorde att både katten och vi hoppade högt. Tillslut ville katten inte längre gå in i det läskiga badrummet igen. Inundet soffan blev nästa tillflyktsort, under den kände hon sig trygg, och därmed var hon mer kontaktbar. Någon dag efter att hon bosatt sig under soffan bestämde hon sig för att vi människor som bor i huset visst inte var så läskiga ändå. Hon kom fram och kelade lite och sen dess har hon bara blivit gosigare.
I morse hade hon race på nedervåningen. Efter att älsklingen gått till jobbet tyckte hon att det var motionsdags. Hon lekte med en leksaksråtta som piper gällt när man rör på den. Och det var väl inte precis vad jag önskade mellan 5 och 6 på morgonen då jag försökte få några sista minuters vila innan klockan skulle ringa upp mig. Men men, att kliva upp och gömma undan råttan kändes inte heller som ett alternativ. Får försöka att komma ihåg att gömma den ikväll.

Det visade ju sig tillslut att det är en riktig liten trevlig och social kattfröken vi fått. Jag var väldigt skeptisk i början. Men nu är det mysigt med sälskapet och kurret. Och skönt att hon inte är kattunge heller, de kräver ju lite mer, och den tiden kommer nog inte att finnas när vi själva får en "unge" snart.

So long//Maria

Möten

Fascineras över det här med att man återkommande möter vissa människor.
Nu var det tjejen som jag åkte buss med när jag gick på gymnasiet som jag mötte igen. Denna gång på en helt annan plats, men ändå möts vi.
Sen finns det andra människor som man träffar en gång och aldrig mer, fast man fysiskt är på nästan samma ställe hela tiden. Vad beror sådant på?

So long/Maria

Grattis!

I lördags kväll blev en av mina bästa vänner mamma.
Grattis till er alla tre!
Fick ett MMS med bild på guldklimpen i söndags och jag blev alldeles rörd.

Hon skrev att det hade gått bra vilket var skönt att höra.

Tänk, ett litet knyte som är gjort av dem, en helt ny liten människa.

Och snart är det vår tur...

So long//Maria

Vackert

Stan var så där vacker i eftermiddags, väldigt disigt men med solstrålar som letade sig igenom. Luften var klar och kylig, varm andedräkt blev små vita moln. Träden i riktiga höstfärger och fallna gula löv som prasslar när man går igenom dem.

So long//Maria

Hot mama

Konstaterade i helgen att jag har fått ganska mycket bristningar och att de ser ut som lila eldslågor som strävar upp efter magen

Älsklingen utbrister -Då är du ju en häftig mamma med "flames"

Positivt tänkande
Tack älskling!

So long//Maria

Trött

Tiden verkar inte räcka till
Allt går långsammare utom tiden

Idag var vi med "föräldragruppen" och tittade på förlossningen (och BB igen). Tja, då har man sett det också, men inte tycker jag bättre om sjukhus för det.
Det löser sig säkert när man väl är där, men det känns inte speciellt trevligt, fast jag antar att vi har focus på annat nästa gång vi kommer dit.

Nu är det bara några besök kvar hos barnmorskan innan det är dags. Känns som att det var nyss hon konstaterade att jag var gravid.

Magen börjar kännas tung, förvärkarna kommer allt oftare och kraftigare.

Vi köpte en vagn, ett skötbord och några små klädesplagg i helgen.
Det blir lite mer verkligt allt eftersom - vi ska bli tre.

Barnmorskan har sagt åt mig att äta lite mer, jag har inte gått upp så mycket hittills men magen växer. Tycker inte att det är så kul att äta, är inte speciellt hungrig eller sugen på något, men jag ska göra som barnmorskan sagt och äta middag nu!

So long//Maria

"Svenne"

Har läst ut en bok idag, "Svenne" av Per Nilsson.
Jag kan inte påstå att jag tyckte lika bra om den som om hans andra böcker men på något sätt är den läsvärd ändå.
Slutet kändes inte som något slut, det är lite jobbigt, man vill ha en punkt men den här boken gav flera... eller ingen.

Boken lämnar mig i funderingar och lite verklighetsfrånvarande.

So long//Maria

Lite ångest

Idag har vi varit på BB-besök. Fick info om amning och titta runt på avdelningen. Bra att få se hur det ser ut innan man kommer dit. Fick även med oss en "baby-bag", en påse med div. prylar, blöjor och sådant, och en film om den första tiden med barnet.
Men, det jag tycker känns jobbigt är hur barnmorskorna pratar om att de på BB ska hjälpa en med amningen, ur mjölkning = klämma på brösten, knåda på magen för att livmodern ska dra ihop sig och lägga på svalkande kompresser på ens underliv. Gaaaahhh... "hands off"... det är min kropp de pratar om... jag vill ha den ifred!
Okej om jag ber om hjälp eller frågar om råd men annars vill jag inte ha någon som rör mig. Integritet och "personal space"... är det något de hört talas om?
Sjukhusmiljön överhuvudtaget känns olustig... ge mig en hotellsvit någon!
Äh, det är väl bara att stå ut, det är ju bara någon/några dagar det rör sig om.

So long//Maria

Hänt i september

Idag har vi skrivit på kontraktet för att sälja lägenheten.
Skönt!
Då är det så gott som klart. Tyvärr vill köparen flytta in först den 1 dec. Men tja, vad kan vi göra åt det. Mäklaren berättade att köparen ville ha lägenheten tack vare att vi frächat till den. Skönt att veta att det gjorde nytta! Och att vi gjort en bra vinst på den. Pengarna kommer att gå till renovering av badrum bland annat.

Annars, tja, magen växer, Pyret ligger antagligen som han/hon ska nu d.v.s. med huvudet nedåt och rör sig väldigt mycket. Har fått en del bristningar också, men det bekommer mig inte så mycket, kan ju inte göra något åt dem i allafall. det jobbiga är att det kan klia.

I helgen blir det party :) ska bli superkul att träffa alla vänner igen!
Förra helgen var det 50 års fest för moster då fick vi träffa alla släktingar på hennes (och mammas) sida, riktigt trevligt.
Nästa helg blir det 75 års(tror jag det är) fest för älsklingens farmor på lördagen och sen ska jag jobba några timmar på söndagen.

Undrar när 17 man ska få ta det lungt!? Hinna med livet och förbereda sig för Pyrets ankomst. Köpa skötbord och annat som vi behöver ha.

På jobbet har det varit tok-mycket nu också känns det som.
Bl.a. var det 98 sökande på mitt vick. Hade de första intervjuerna i onsdags och på måndag är det dags för nästa omgång.
Har varit till Danmark i tre dagar med andra tjänstemän och politiker (årets utlandsresa :)
Sen är det ju allt det dagliga också. Det är kul men det känns som jag måste anstränga mig hela tiden för att fixa allt. Komma ihåg allt. Ibland är det så svårt att motivera sig.
Sen är det ju det här med familjeträffar, försäkringskasse info., besök på BB och förlossning, förutom att besöken hos barnmorskan som tätnar nu mot slutet. Och allt är ju på arbetstid.

Men dagarna rullar på och allt går framåt, steg för steg. Pappa tyckte att jag såg ut att må väldigt bra sa han när vi hördes senast, fast jag känner mig trött.

På söndag ska vi antagligen träffa en kattfröken. Liten och svart ca. 2 år, som kanske ska få flytta hem till oss. Skulle vara mysigt med en katt igen.

Mannen med hundarna har jag stött på mycket på sista tiden.
Han var borta länge, så där så jag hann fundera när jag skulle träffa på dem nästa gång. Men rätt var det var så fanns de där, hundarna hade halsdukar... Höst! konstaterade jag. Följande dagar sågs vi flera gånger varje dag. Både på morgonen då jag var på väg från tåget men också på lunchen när jag skulle ner på stan och handla. Tillslut känns det nästan lite fånigt.

Mmm.. det var nog allt för den här gången.

So long//Maria