Bäbisfest och förlossningsvåndor

Igår var våra syskon här. Vi hade en väldigt trevlig dag och kväll med god smörgåstårta, pyssel och spel. Vi fick flera små babyplagg och vissa av dem fick sin egen prägel av givarna. Dvs. vi pysslade och de ritade med tygpennor på plaggen. Jag och älsklingen fick en filt att pyssla på. Vi gjorde färglada snöflingor på den. Egentligen är det en tygbit men det är meningen att det ska bli en filt ;-)

Veckan som gått var sista veckan (innan Pyret) som jag jobbade hela veckan. Kommande två veckor blir det bara jobb på måndag och tisdag... om nu inte Pyret bestämmer sig för att dyka upp lite tidigare än beräknat.
Men det ska bli skönt att få ta det lite lugnt nu. Slappa lite.

Förlossningen
Den närmar sig och tankar om den tvingar sig på
Tveeggade känslor
Oundviklig men inget jag längtar efter, vill bara att det ska vara gjort - helst nu med en gång, samtidigt som jag inte alls känner mig redo för den - det får gärna dröja ett tag till.
Har någon slags föreställning om hur det kan tänkas bli, samtidigt som jag inte alls kan veta hur det ska bli - det vet jag ju inte förän jag är där - mitt uppi. Vet inte om jag vill veta. Fast jag är ju född nyfiken så det är klart att jag vill veta!
Får höra hur det varit för andra. Hakar upp mig på alla de saker som känns främmande och jobbigt. (Trotts att man samtidigt får höra hur bra allt gått och att de kan tänka sig att göra det igen och igen för att det var en så häftig upplevelse. Det måste jag verkligen uppleva själv innan jag tänker tro på det).
Integritet - vet de inte vad det är där på förlossningen undrar jag - måste de komma en så nära? Kan de inte hålla någon slags distans. Hur kan de vilja jobba med det de gör? Kroppsvätskor i alla dess former och konsistenser, smärta, gråt och skrik, tja, men så finns det väl glädje inblandat i smeten också.

Gahh... vad 17 har jag gett mig in på, okej jag vet - ingen återvändo - men hade jag verkligen tänkt igenom det här innan? Kan nog ganska säkert svara NEJ på den frågan - men det blir nog bra i sinom tid. (Så tänkte jag säkert då med - det får bli som det blir, det ordnar sig nog, en sak i taget, först gravid sen får man ta det där som kommer efter när det kommer)
Tänker jag på det i ett större perspektiv vill jag inte ha ett liv utan en egen familj.. och då krävs det ju helt klart att man klämmer fram några barn för att det ska bli en familj.

Tja, det är väl så det är, en sak i taget, en dag i taget. Tur att älsklingen finns - min trogne vapendragare.

So long//Maria