En liten svart kattfröken flyttade in hos oss söndagen efter inflyttningsfesten.
Till att börja med var hon jätteskraj. Hon bosatte sig under badkaret och vi såg inte till henne på några veckor. Visst, hon åt och gick på lådan, men allt skedde då vi inte var hemma eller när vi sov. Några gånger när hon skulle ta sig fram från eller tillbaka inunder badkaret så lossnade fronten och med ett enormt dån rasade den i golvet. Detta gjorde att både katten och vi hoppade högt. Tillslut ville katten inte längre gå in i det läskiga badrummet igen. Inundet soffan blev nästa tillflyktsort, under den kände hon sig trygg, och därmed var hon mer kontaktbar. Någon dag efter att hon bosatt sig under soffan bestämde hon sig för att vi människor som bor i huset visst inte var så läskiga ändå. Hon kom fram och kelade lite och sen dess har hon bara blivit gosigare.
I morse hade hon race på nedervåningen. Efter att älsklingen gått till jobbet tyckte hon att det var motionsdags. Hon lekte med en leksaksråtta som piper gällt när man rör på den. Och det var väl inte precis vad jag önskade mellan 5 och 6 på morgonen då jag försökte få några sista minuters vila innan klockan skulle ringa upp mig. Men men, att kliva upp och gömma undan råttan kändes inte heller som ett alternativ. Får försöka att komma ihåg att gömma den ikväll.
Det visade ju sig tillslut att det är en riktig liten trevlig och social kattfröken vi fått. Jag var väldigt skeptisk i början. Men nu är det mysigt med sälskapet och kurret. Och skönt att hon inte är kattunge heller, de kräver ju lite mer, och den tiden kommer nog inte att finnas när vi själva får en "unge" snart.
So long//Maria
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar