Första vuxenhelgen på länge

I helgen var Tuva hos sin mormor och morfar. Med andra ord hade vi vår första helg för oss själva, älsklingen och jag, sen hon föddes.
På lördagen var vi in till stan där vi badade, käkade pizza och handlade. Jag hittade äntligen ett par vinterskor (har letat sen i höstas). De är svarta, halvhöga, knytbara skinstövlar med ludd i. Och det bästa ;) det blir stjärnor i mina spår vart jag än går.
Jag har oljat in dem så imorgon ska de invigas. Är inte det konstigt egentligen, att de måste smörjas in, innan man använder dem? Jag tycker att de borde vara användningsklara direkt.
Tillbaka till lördagen...
Vi åkte hem och lagade god wok och drack vin. Sen kikade vi på Bolt och åt choklad.
Bolt var en av de bättre Disneyfilmer jag sett på länge.
På söndagmorgonen vaknade jag vid fem och kunde inte somna om igen, så typiskt, när man får kan man inte. Jag räknade istället ut vilken mat vi skulle äta kommande vecka och tänkte lite på jobb.
Jag var på uselt humör på förmiddagen men efter lunch försvann det någonstans mellan sågspån och skruvar när vi byggde nytt provisoriskt räcke och grind på övervåningen runt trappen.
Jag är förkyld igen, halsen ömmar stundtals och sängen är väldigt lockande, det var nog mycket därför jag kände mig så ledsen och nere igår.
Nu kommer älsklingen hem från jobbet. Jag ska hämta in tvätten och sen krypa ner för några timmars välbehövlig sömn.

So long//Maria

Twitter? Bloggy!

Hörde om "Twitter" på radio igår, Anders Timell, Adam och Gry pratade om det... jag valde istället "Bloggy" som är en svensk variant.

Välkommen dit!

http://smafundror.bloggy.se/

So long//Maria

Det klarnar

Jag är hemma.
Fjärde dagen i rad.
Men nu verkar förkylningen ha tappat sitt grepp.
Styrkan och viljan börjar återta kroppen och sinnet.
Det finns helt klart tid att tänka.
Att sortera och tänka vettigt i febervärmen är svårt,
men febern verkar bedarrat för tankarna klarnar.
Jag börjar vilja igen.
Men det känns som att så mycket behöver göras, utöver den vanliga vardagssnurren.
Det känns övermäktigt.
Kanske ska jag försöka sortera ut allt på papper och i listor... få pricka av.
Finns orken?

Det är Tuvas fjärde "riktiga" dag på dagis också. Det går bra, hon verkar nöjd, då är jag också nöjd.

So long/Maria

Fascinerande

I första numret av tidningen "Naturvetare" läste jag en artikel om genetik. Eller närmare bestämt Epigenetik - läran om hur vårt genuttryck styrs.
Nu har man kommit på att vi inte alls är oskrivna blad utan egenskaper kan ärvas genom generationer. Om farmor hade gott om mat under den långsama tillväxtfasen, runt tioårsåldern, ökar det sondotterns risk för diabetes, hjärt- kärlsjukdomar och kortare livslängd. Om farmor svalt minskar risken för sondottern.
Det man hittills har lärt ut är att förvärvade egenskaper inte går i arv, men så är det alltså inte. Vilket också förklarar hur evolutionen ibland går så väldigt snabbt.
Riktigt intressant!

So long//Maria

en tisdag i januari

Det bor en känsla i mig, en oro, något som aldrig vill försvinna.
Det är outhärdligt samtidigt som det verkar vara normalt och livsnödvändigt.
Den föddes nog med barnet.
Jag hoppas den kan mildras med tiden, men jag tror egentligen inte det.
Förändras kanske.
En mammas eviga oro.
En biverkning.

Är det därför barn kommer utan varudeklarering?

Jag undrar hur man klarar av flera än ett!?

Det är milt och snön vräker ner.
Mina skor är slut.

Trivsel

Helgen var som en vitaminkick!
Det var jättemysigt att ha tjejerna här. Vi pratade massor, åt god mat som vi lagade tillsammans, spelade spel, drack vin och champagne, åkte in till stan en sväng, promenearde, ja vi hann med en hel del. :)
Tack, det var precis vad jag behövde!

Idag har jag varit med Tuva på dagis. Älsklingen började skola in henne under tre dagar förra veckan och den här veckana är det min tur. Nästa vecka ska hon gå där på riktigt.
Det går jättebra för Tuva, som jag förväntat mig. Tyvärr är lokalerna väldigt tråkiga eftersom det från början bara skulle vara ett tillfälligt dagis. Som det låter ska de få flytta in i andra lokaler men jag vet inte hur snart, om något år kanske :P

So long/Maria

Nöjd

Jag känner mig nöjd för nu har jag fixat cykeln så det bara är att sätta sig och åka imorgon bitti.
Nya batterier i lyset och framdäcket har nu dubbar (jag fick dubbdäcket i (h)julklapp).
Den trasiga lampan monterade jag bort och stänkskärmen fram är justerad. :D
Och jag fixade det helt själv!

So long//Maria

Nytt år

...nya mål och nya förhoppningar.

Det är kallt -20 grader men det går mot ljusare tider i allafall vilket är skönt.

Humöret börjar också så sakterliga vända mot en något ljusare nyans. Sömn, vänskap, promenader, ett antal avsnitt "Gilmore girls", te och mörk choklad är alla bidragande faktorer.

Imorgon är det jobbadags igen. Ledigheten blev inte i närheten av vad jag förväntat mig, älsklingen blev magsjuk på juldagen och fick problem med ryggen igen några dagar senare, värre än någonsin, så tja, det där med vila har varit svåråtkomligt fast det så väl hade behövts.

Det nya året vill jag ska innehålla mer vänskap. Jag vill umgås mer med mina vänner än vad jag har gjort det senaste året. Jag skulle gärna vilja lära känna några fler här i byn också... men hur gör man!? Det kommer sig ju liksom inte av sig självt. Kanske via dagis... vi får se.

Om två veckor får jag i allafall besök av tjejgänget, det ska bli kul :)
____________________________________________

Tuva
Hon har fått en massa tänder nu, två tuggtänder i nederkäken och de i överkäken är på G så allt som allt har hon 14 tänder med alla dem som är på G ev. 16 och det bör väl vara full garnityr för ett tag framöver!?
Och långhårig börjar hon bli sötnosan, med lite svintoburr i nacken som jag försöker åtgärda med borstning och balsam men som hon dagligen stylar med någon ny maträtt :P
Annars är det full fart, hon förstår mycket och säger en del ord, men mest långa haranger på sitt eget språk.
Hon gör bus-miner och vet vad hon inte får men gärna vill t.ex. äta kattmat.
Nu i jul har hon också blivit "clementinoman". Så fort hon får syn på en clementin pekar hon och smaskar och vill ha.
Hon har börjat med låtsaslekar också. Hon fick en liten servis som hon låtsas äta och dricka ur och hon bjuder gärna. Bjuder gör hon i vanliga fall när vi äter också.

Nu ska jag hämta in mer ved så inte elden slocknar.

So long//Maria

Bocken har brunnit

Så har julen passerat för i år.

Älsklingen har varit dålig sen juldagen, inte kunnat äta något. Snacka om osis. Vi andra har klarat oss. Ingen "vinterkräksjuka" med andra ord.

Tuva far runt, det är full fart på henne mest hela tiden och hummöret på topp som alltid. Go och glad, klok och finurlig.

"Bara bra saker" (som Anton i Morfar prosten säger) fick vi i julklapp. Och dem vi gav uppskattades också :)

Nu är det nyåret vi siktar in oss emot. Jag ska fundera ut någon bra mat och hur vi ska organisera det hela. Någon form av knytis kanske med lite riktlinjer ;) så att det passar ihop.

Vi blir åtminstone 7 personer, kanske fler, vi får se.

So long//Maria

Julen nalkas

Sillen är inlagd och pepparlaxen inhandlad.
Julklapparna är inpackade och granen klädd.
Silver och blått blev årets tema, givetvis barn- (och katt-) vänlig med plastkulor och tåligt pynt i övrigt.
Det som återstår att göra är rödbetssalladen, och om tiden och orken vill sig så har jag två gardinvåder att sy och sätta upp.
För enkelhetens skull tänkte vi packa bilen redan ikväll så det bara är att sätta sig och åka imorgon.
Det blir frukost med julgröt och några klappar, sen julbad här hemma därefter bär det av hem till mina föräldrar.
Det ska bli trevligt.

So long//Maria

Mellan tåget och jobbet

Jag mötte nyss mannen med hunden.
Vi hejade igenkännande medans han rutinmässigt plockade upp en "Metro" ur lådan.

Jag gick och tänkte på noppor (se tidigare inlägg).

Jag tänkte på människor man bara funkar tillsammans med utan att egentligen känna dem.

Jag tänkte på min klasskamrat Peter S från gymansiet. Vet inte varifrån tankarna kom men mungiporna åkte upp. Undrar vad han gör nu? Sist jag hörde om honom fanns han i huvudstaden. Han är en fascinerande människa. Jag vet inte om jag någonsin kände honom på riktigt, om man kan göra det. Han hade många sidor. Han var min vän.

Sen var jag framme.

Bocken står kvar även idag.

So long//Maria

Noppan

Allt verkar vara noppigt
alla kläder jag har
de är gamla eller bara av dålig kvalité
Jag försöker ignorera det
men misslyckas uppenbarligen
Låssas att det inte spelar någon roll
det kanske inte gör det heller?
Jag konsumerar ju inte kläder som en galning bara för att de blivit noppiga i allafall
Klimatsmart kanske någon tycker
ointresse och okunskap tror jag är närmare sanningen
men om det är miljövänligare så... gärna för mig
om min brist på handling kan leda till något bättre eller mindre dåligt så är det ju bra
Men jag bara längtar efter en ny garderob
kläder som är sköna
speglar den jag är nu eller vill vara
alla de här kläderna som har flera år på nacken vad säger de om mig egentligen?
Finns det noppfria kläder?

So long/Maria

Den svenska whiskyn

Kickoff på Mackmyra whisky

Spännande, inspirerande och trevligt!
Satt mitt emot den intressanta arkitekten Thomas Eriksson som har företaget TEA

Jag har ändrat min uppfattning om whisky, det går att dricka och det kan vara gott, i liten mängd och utan rök. Den som var lagrad på ekfat föll mig på läppen, lite vanliljig :) Mina bordskavaljerer höll med mig, kvinnor anses nämligen ha ett högre utvecklat lukt/smaksinne än män ;)

En sak till vi fick lära oss är att längre lagrad behöver inte alls betyda finare... det handlar mer om duktiga marknadsförare, tunnorna har tidigare sorterats undan för att de ännu inte smakat det man önskar. Så en kortare lagrad whisky är nog så fin. Och ju mindre tunnor desto fortare tar de smak och blir färdiga.

Projektet blir intressant att vara en del utav, friluftsliv nämndes flera gånger och ses snarare som en positiv del i helheten än som någon konflikt. Det är en trevlig utgångspunkt.

Julen stegar allt närmare. Julklapparna är så gott som klara, de allra flesta inhandlade men ännu bara några få inslagna. Får se om vi kan ha "paketkväll" imorgon kväll, jag och älsklingen.

Nu lockar sängen!

So long//Maria

Omvälvande nyheter

Min vän, inga ord är för få eller för små!
Jag finns alltid här för dig, oavsett om du tror det eller ej.
Visst har vi hamnat en bit ifrån men du finns alltid nära mig ändå.

Jag minns en episod tidigare i vårt liv.
Du ringde och när jag förstod vad som hänt sa jag bara att -Jag kommer!
Så kände jag nu med när jag fick veta... men riktigt så funkar det inte nu. Vi är äldre och mitt barn har just somnat. Vi har vuxna ansvar och erfarenheter. Du har inte heller på något vis uttryckt det behovet av min närvaro, du lät samlad, och var upptagen.
Men, jag hoppas du kan känna tryggheten i att i alla fall prata med mig om du behöver det.
KRAM

So long//Maria

Vädret med ombytligt humör

I tisdags var det +6C och spöregn.

I morse var det -12C och glittersnö.

Igår när jag slog igång min walkman på telefonen spelades lugn julmusik. Med andra ord var det ett år sen jag laddade på och lyssnade på musik på den sist.

Fascinerande!

So long//Maria

Jobbig morgon

Det regnar stora droppar
Tiden går fort, jag hinner inte med allt som jag brukar
Regnkläder på
Slask ute
"pling, pling, pling"
Tågbommarna går ner innan jag hinner över
jag smiter över ändå
folk springer mot stationen
jag jäktar också
cyklar så fort jag törs
*jäklar en bil!*
skyndar över vägen
tok cyklar sista biten
hinner låsa ett lås
rusar ner mot tåget som stått vid perrongen sen innan jag hoppade av cykeln
hinner nästan, dörren stängs framför näsan
tågvärden vinkar att jag får hoppa på längst fram där hon står
det är ont om platser
jag är blöt och varm, svettig innanför regnbyxorna
pulsen pumpar på
tränger mig ner brevid en ung tjej som lyssnar på musik
jag hann idag med men det var tight
känner mig sur
vill inte behöva jäkta
vill inte vara blötvarm
men jag hann i alla fall

So long//Maria

En Sträng och en kiropraktor

Helgen var mysig och trevlig.
Jag köpte en ny jacka! :)
Pyssel, tjejsnack och mycket skratt!

Tuva är inne i en utvecklingsfas nu tror jag. Otålig på dagarna och orolig på nätterna. Mycket egen vilja. Men oj så klok hon är och lär sig fort. Och hennes grundinställning är GLAD, vilket är underbart.

Idag har jag lyssnat på ett inspirerande föredrag med Fredrik Sträng (och jo efteråt sa jag det till honom, att han var bra föreläsare, han log och tog mig i hand, sen busade han med Tuva ett tag).
Har haft hand om Tuva en del nu under eftermidddagen för att älsklingen var först till kiropraktorn och sen klippte han håret.
Hoppas han äntligen blir bra i ryggen nu!

Nu ska jag kila hemåt.

So long//Maria

Gävlebocken 2008

Bocken är på väg upp!

Titta på Bocken live på http://www.merjuligavle.se/Bocken/

So long//Maria

Vill bubbla

Det blev ett Hej! i morse med. Ett bestämt sådant från mannen.
En ganska vanlig dag i övrigt men med lite för mycke känningar/träningsvärk i axlarna.
Ser fram emot helgen. Vi ska ju ha tjejhelg, mamma, systrarna, moster, kusin och mormor (ett tag i alla fall om hon känner sig tillräckligt pigg från förkylningen)
Har kännt ett pockande behov av att vara social. Få vara tjejig och ventilera alla tankar.
Helst hade jag nog velat zappa mig tillbaka till gymnasietiden då jag var omgiven av tjejkompisar, gå på fest och dricka sig lite lagom berusad, bubbla en massa och tindra med ögonen när någon snygging var i närheten. Inte för att de la märke till mig, men ändå, pirret var nice. Men det är bara ibland det känns så där, att man bara vill vara själv och oansvarig. Jag är så oerhört glad att jag har min familj. Det är de som gör livet värdefullt!

Ånej! Det lät så konstigt...det var katten som spydde. Jag kastade ut henne så hon fick kräkas klart där. Det är klart man är tvungen att torka (det är ju jag som är vuxen och ansvarsfull :P ), även fast det är *gaahh* och det vänder sig i magen på mig. Det värsta var att jag genom pappret kände det mjuka...
Usch!
Tvättar händerna noga, noga, noga.

Nu ska jag vara vuxen och ansvarsfull igen och lägga min trötta Tuva.

So long//Maria

Hej!

Hejade på mannen med hunden idag!

Lunchade med en vän. Hon har fått ett nytt jobb. Bra för henne, osis för mig. Jag hade gärna sett henne som förstärkning på vår avdelning.

Nu lockar sängen...

So long//Maria