Det bor en känsla i mig, en oro, något som aldrig vill försvinna.
Det är outhärdligt samtidigt som det verkar vara normalt och livsnödvändigt.
Den föddes nog med barnet.
Jag hoppas den kan mildras med tiden, men jag tror egentligen inte det.
Förändras kanske.
En mammas eviga oro.
En biverkning.
Är det därför barn kommer utan varudeklarering?
Jag undrar hur man klarar av flera än ett!?
Det är milt och snön vräker ner.
Mina skor är slut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar