Det blev ett Hej! i morse med. Ett bestämt sådant från mannen.
En ganska vanlig dag i övrigt men med lite för mycke känningar/träningsvärk i axlarna.
Ser fram emot helgen. Vi ska ju ha tjejhelg, mamma, systrarna, moster, kusin och mormor (ett tag i alla fall om hon känner sig tillräckligt pigg från förkylningen)
Har kännt ett pockande behov av att vara social. Få vara tjejig och ventilera alla tankar.
Helst hade jag nog velat zappa mig tillbaka till gymnasietiden då jag var omgiven av tjejkompisar, gå på fest och dricka sig lite lagom berusad, bubbla en massa och tindra med ögonen när någon snygging var i närheten. Inte för att de la märke till mig, men ändå, pirret var nice. Men det är bara ibland det känns så där, att man bara vill vara själv och oansvarig. Jag är så oerhört glad att jag har min familj. Det är de som gör livet värdefullt!
Ånej! Det lät så konstigt...det var katten som spydde. Jag kastade ut henne så hon fick kräkas klart där. Det är klart man är tvungen att torka (det är ju jag som är vuxen och ansvarsfull :P ), även fast det är *gaahh* och det vänder sig i magen på mig. Det värsta var att jag genom pappret kände det mjuka...
Usch!
Tvättar händerna noga, noga, noga.
Nu ska jag vara vuxen och ansvarsfull igen och lägga min trötta Tuva.
So long//Maria
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar