Ångest

Idag är en sån där gnäll dag. Sov dåligt. Hade förvärkar inatt, var 10 minut mellan 00.40 och 03.00. :P De gav med sig när jag gick ner och åt. Fick sova en stund, sen kom lilltösen vid fyra. Slumrade och drömde konstigt. Födde barn, det var tre stycken, först en med en konstig näsa och flin men annars okej, sen en som satt ihop, dvs armar och ben satt som fastklistrade längs kroppen. Sen var det en som inte ville komma ut.
Hela dagen har varit ett töcken, har en del förvärkar men inget speciellt regelbundet som det var i natt. Får som huvudvärk vid varje förvärk, men det ska säkert vara så. Känns som att jag glömt hur det var att föda barn... men börjar så smått bli påmind. De här förvärkarna är ingenting jämfört med hur det är på slutet. Men det känns knasigt att man ska "ladda upp" med dålig sömn och konstanta småplågor. Att älsklingen jobbar natt, dvs sover mestadels av dagarna, och att tvååringen har mycket humör gör det hela än mer drygt.
Slits också mellan det där att det på något vis ändå är lättare nu än efteråt. Då är det hormoner, amning och såriga bröstvårtor, ett ömt, om inte trasigt, underliv, svårt att hinna med sig själv, nu ska dessutom Tuva hinnas med. Vet inte hur jag ska klara det.
På något vis går det väl.

Nu är det matdags.

So long/Maria