Mm, livet är sådant nu.
Tårarna trillar alltför ofta, livet känns hopplöst och utan mer mening än att hålla sig vid liv för att vara någons mat och trygghet.
Viljan, drömmarna och målen vart tog de vägen!?
Jag ger och ger och ger men när ska jag få mina egna behov tillgodosedda?
Att hela tiden vara andra till lags och göra sådant som anses vara rätt
men vad vill jag? vad kan göra livet mer uthärdligt?
Läste i en tidning igår att målet med livet är att vara lycklig
Så vad gör mig lycklig?
Det jag kan komma på nu...
Tuvas leende och glädje
Att få vara nära älsklingen
Bra musik
Att få vara utomhus i frisk luft och njuta av solsken
tja.. nu ska jag försöka att underhålla tösen som gnäller igen
So long//Maria
3 kommentarer:
Älskade älskade syster! Ring och jag kommer en helg och avlastar, håller om och lyssnar! Det är sådant syskon är till för. Och du behöver lite tid till att bara vara den du är, dvs. Maria, utan alla roller! Puss
Lyssna på syrran. Jag är säker på att det finns människor som kan avlasta.
Försök att inte tappa modet!
Kram.
Ida och Laanna>> Tack ska ni ha! Jo det gäller att ta sig lite egentid emellanåt... men det är inte de lättaste.
Skicka en kommentar