Regn och en natt med lite sömn

Jo, visst är hon söt, underbar och gosig och nej, jag skulle inte vilja vara utan henne... men det är jobbigt också!

I natt t.ex. då ville hon inte sova. Hon åt länge, när det ena bröstet inte dög längre fick hon det andra och när det inte heller dög längre fick hon det första igen. Och det är ju inte så att hon bara äter det hon ska och är nöjd sen... nope... hon fläktar på med knutna nävar, rivs och sparkar och skjuter ifrån med benen, gapar och flämtar otåligt trots att hon har bröstet i munnen. När hon inte åt längre låg hon bara och flaxade med armar och ben, spottade ut nappen stup i ett. Väldigt vaken. Jag försökte nynna alla möjliga visor som jag kom på men det tycktes inte funka. Tillslut slumrade i alla fall jag till för att snart vakna igen. Lilltösen ville ha mer mat. Natten igenom kändes det som att hon var stressad.
Men hur det än är så går ju timmarna och vid femtiden klev älsklingen upp, som vanligt på vardagar, och då är det dags att mata igen. Hans kommentar till den mycket vakna natten (för min och Tuvas del, han själv sover alltid som en stock) var att hon kanske börjar bli sjuk. Kanske är det så men jag tror inte det.
Stängde av väckarklockan som brukar ringa vid åtta, för att vi skulle få sova lite längre då vi inte fått så många timmar under natten, men gissa när Tuva vaknade och ville ha mat igen. Precis! Klockan åtta. Så tja, sen var det bara att gå upp.

Ibland känns det som att hon är och gör på vissa sätt bara för att plåga mig. Som det att hon skriker när jag måste gå på toa. Hon kan vara hur lugn som helst annars men om jag verkligen MÅSTE gå, då får jag göra det till hennes gråt.

Världen är grå
Det regnar och hela gårdsplanen är isig och superhal
Brösten ömmar
Håret är otvättat
Tuva smågnäller emellanåt

Hur ska man hitta kraften och orken att göra livet intressant för den lilla?
Helst utan att förbruka sig själv helt
Vad behöver hon, utan att bli bortskämd och van att bli underhållen, var går gränsen?

So long//Maria