Atchhooo

Japp, så låter jag idag.
När jag vaknade i morse berättade älsklingen att jag avverkat en hel skog under natten... hm d.v.s. dragit "grova timmerstockar" eller på ren svenska: snarkat massor (jobbigt - hatar att snarka, det är så... hm... okvinnligt).
Näsan rinner...
Hur mycket snor får det plats i en näsa egentligen?
Eller snarare hur kan det produceras så mycket snor så fort? För plats får det ju uppenbarligen inte efter som det rinner ut hela tiden.
Förkylningen kom fort och då brukar det gå över fort också, det är det jag kan glädjas åt medan kompostpåsen fylls utav blöta hushållspappersbollar.

So long//Maria

PS. Vi tttade på ett radhus igår, jag som aldrig skulle bo i radhus, men det var förånansvärt trevligt och låg nära till det mesta. Och jag kan inte rå för det men jag ser bekvämligheten, ser hur vi promenerar längs gång/cykelbanan med vagnen, hur vårt lilla barn leker vid lekplatsen och slalombacken, hur man slinker in på närköpet strax brevid för att köpa det där man glömde eller bara råkar vara så förbaskat sugen på. Men jag ser inte radhuset som mer än en tillfällig lösning. Ett ställe att bo på som har diskmaskin och egen tvättstuga tills vi hittar vårt riktiga hus. Drömmen om den röda stugan på landet lever fortfarande!
Kram