Idag har jag sett honom två gånger. Dels på lunchen och dels när jag cyklade hem.
Herren med hunden.
Själv är han kort och gråhårig med skägg, välfriserad. Normalbygd. Kanske någonstans mellan 50 och 60 år. Han promenerar alltid med sin hund när jag ser honom. Hunden är en dvärgschnauzer "peppar och salt"-färgad. Så ja, de är väldigt lika varandra.
Vi tycks ta samma vägar och ha samma tider. Ändå känner vi inte varandra. Har aldrig ens sagt ett "Hej!".
När jag möter honom har jag känslan av att han känner igen mig också. Undrar om han har reflekterat över att vi ofta verkar vara på samma ställe samtidigt.
Våra cirklar har många skärningspunkter, kanske finns det en anledning till det.
So long//Maria
1 kommentar:
Det är mysko sånt där, när man möter okända personer många gånger på kort tid. Känns lite som det har nåt med ödet att göra:)
Skicka en kommentar