Sista dagen på mitt första "riktiga" jobb

Det var vacker utsikt från kontorsfönstret i morse.

Ett naturens eget skådespel.

På nästa ställe kommer jag att sitta i ett kontorslandskap och har jag inte ens ett fönster...
Jag kommer att sakna möjligheten att blicka ut.

So long//Maria

Julafton

Ja då var den här.
Och det ligger faktiskt lite vitt på marken utanför. En grön och vit jul blev det.

Alla har komit hit nu, 14 personer är vi. Så många har vi nog aldrig varit någon tidigare jul. Och alla är så gott som vuxna, minst är 15 åriga lillebror.

Magen börjar kurra igen. Jag har mått lite halvkasst sen igår, hoppas det lägger sig. Vill ju kunna äta av all den goda julmaten.

Jullunchen är på G, skinkan griljerad, laxen färdiggravad och lutfisken kokt.

Så än en gång önskar jag en riktigt god jul till er alla!

Kramar//Maria

händelserikt

Ja det verkar alltid hända något mer eller mindre dramatiskt när vi är här och firar jul. Förra gången så fanns det inget varmvatten i ledningarna. Man fick koka vatten, hälla i en hink och blaska av sig med i duchen.. om man inte stålsatte sig och duchade kallt vill säga.
Idag så blev det vattenläcka ifrån övervåningen. Mamma badade. Sen upptäcte någon att det droppade vatten in i skrubben här nere. Nu står där en hink och massor med trasor ligger på golvet. Det droppar från en skarv mellan gipsskivorna i taket. Antagligen är det något rör som gått sönder, badrummet uppe är ju jättegammalt, men ändå.. så typiskt.
Jag ser framför mig hur det behöver renoveras där uppe, pengarna rullar iväg. Ett badrum är inte billigt att göra iordning. I och för sig var det väl det som stog på tur efter att hallen blivit färdig. Men ändå. Rummet liksom tvingar sig till en renovering och helst så snart som möjligt. Så var det även med golvet i "Ateljén". Där blev det vattenskada som blev tvunget att åtgärdas.
Mina föräldrar har väl aldrig haft det särskillt gott ställt med pengar så det känns extra tufft när det blir såna här akuta "måste åtgärdas på en gång - projekt" allra helst runt jul. Men på något sätt kommer det att fixa sig, även denna gång.
I och för sig uteblir nog mitt julbad som jag brukar ägna delar av julaftonens förmiddag åt. Men den här julen är ju annorlunda på fler andra sätt också, så det är väl bara så det ska vara.

Jag har en tendens att tänka mig åren som upprepande cirklar, beror kanske på almanackor jag hade som barn, så att allt ska upprepa sig och bli någotsånär likadant från år till år. Men jag får väl påminna mig om att så är det ju faktiskt inte.. det är mer som en enda lång väg.. livets väg.. med jorden som snurrar och ger sken av upprepning.

So long//Maria

dagen före

Nu är vi på plats. Julstöket är i full gång och det är faktiskt snö på marken. Inte mycket men mer än jag sett på länge.
Folk droppar in allt eftersom, senast hitkommen var älsta lillasysters pojkvän, som kom vid halv fyra i natt. Moster väntas hit under dagen. Det produceras julgodis och packas in paket.
Och trots att julgransfoten står där och väntar på sin gran undrar jag om den efterlängtade julstämningen någonsin tänker infinna sig hos mig i år!?

Utanför fönstret ser jag två domherrar. Fluffigt runda med sitt röda bröst och grå rygg. Riktiga julfåglar för mig. När jag var liten hade mormor alltid domherrar av garn i sin julgran.

Med önskan om en riktigt God Jul!

Kramar//Maria

sådan herre sådan hund

Idag har jag sett honom två gånger. Dels på lunchen och dels när jag cyklade hem.

Herren med hunden.
Själv är han kort och gråhårig med skägg, välfriserad. Normalbygd. Kanske någonstans mellan 50 och 60 år. Han promenerar alltid med sin hund när jag ser honom. Hunden är en dvärgschnauzer "peppar och salt"-färgad. Så ja, de är väldigt lika varandra.

Vi tycks ta samma vägar och ha samma tider. Ändå känner vi inte varandra. Har aldrig ens sagt ett "Hej!".

När jag möter honom har jag känslan av att han känner igen mig också. Undrar om han har reflekterat över att vi ofta verkar vara på samma ställe samtidigt.

Våra cirklar har många skärningspunkter, kanske finns det en anledning till det.

So long//Maria

Snöflingor

Ja det snöar!

Flingorna dansar i gatlyktornas ljus och lite vintrigt känns det äntligen!

Passar på att bifoga två bilder från söndagens grill-mys!

Vacker motljusbild över ån!

Vid elden skymtar Laanna och någonstans i mörkret brevid finns jag!

So long!

//Maria

Jobbfundror

Tiden svichar förbi när jag har mycket att göra. Kanske är det alltid så.
Snart har jag jobbat här ett år, fått många nya erfarenheter och en ny tungt vägande merit. Önskar att jag så snart som möjligt ska kunna avsluta examensarbetet också. Det är ju redovisat. Jag väntar bara på småjusteringar som handledaren ska skicka till mig. Måste påminna honom igen. Det blir tredje eller fjärde gången. Hm, allt detta med examensarbetet ska vara så segt, som den segaste kolan i världen. Längtar efter att ha examensbeviset i min hand.
Nya jobbet hoppas jag att det kommer bli roligt och utvecklande. Att jag kan känna mer trygghet i mig själv. Jag har ju fått erfarenhet i hur det fungerar här men det kanske skiljer sig mycket mellan förvaltningarna, det vet jag ju inte än.
Känns skönt att det första målet snart är nått. Målet, att avsluta min anställning och de projekt jag ansvarat för. Att dessutom känna att jag gjort det bra och är nöjd hoppas jag på.
Ser jag tillbaka på det som har varit så har det allra mesta varit bra.

Rackarns vad nöjd jag känner mig att jag skriver så, att jag känner så.. tänk vad det egentligen kan gå upp för en när man ser sina egna skrivna ord och förstå att JA det är ju så. Nice!

So long!//Maria

Film

Kikade på film igår kväll.

Trillade in i Loser när vi åt middag. Den var en sån där film som jag älskar. Den engagerade mig, jag lider med karaktärerna när de har det svårt och gottar mig åt deras lycka. Filmen fick mig att riktigt känna hur den första kyssen får hela kroppen ur balans med svaga knän och massor med pirr i magen. Den totala lyckan.

Senare på kvällen tittade vi på You, me and Dupree. Den skulle vara en komedi, och ja visst, den platsade nog inte i någon annan genre, men så vidare värst rolig var den inte. Jag skrattade inte en enda gång vad jag kan minnas. Den kändes väldigt amerikansk och avlägsen, fast att man kan tycka att jag skulle kunna identifiera mig med den nyblivna frun i filmen, men nej.

//Maria

Krispig frost

Ingen snö ännu men krispig frost i gräset. Ett bra substitut när nu snön verkar vara någon annanstans, långt borta.

Igår grillade vi korv till lunch. Härligt att komma ut i den friska luften och se solen trilla ner bakom trädtopparna. Jag behövde en bild till broschyren jag gör på jobbet och älsklingen ställde upp och fotade. De blev riktigt vackra.

Och det här med eld, det fascinerar mig enormt. Levande men ändå förgörande. Livsnödvändig men ändå så farlig. Vacker och förtjusande.

Viktiga saker kallar, måste gå.

So long/Maria

En skön lördag.

Sova länge, ända till tio för ovanlighetens skull.

Vi ska strax åka till svärföräldrarna och lämna julklappar. Det blir hemmalagad mat och trevligt umgänge.

Kanske kompleterar med någon klapp på vägen. Vi får väl se.

Julmusiken strömmar ur högtalarna och älsklingen är nära och gosig.
Livet känns mysskönt.

Kram//Maria

bloggare

Ja ha.. och så blev även jag en bloggare.

Jag tycker ju om att fundera och skriva.. så det här borde ju bli bra, åtminstone för mig som nu får en chans att "skriva av mig".

Det kan nog bli någon fundra nu och då.

Men det är ju det här med vad man kan skriva.. hur personlig man ska våga vara!?

Vill egentligen häva ur mig både det ena och det andra, bubblande frustrationer över olika människor och vad som händer här i livet... men jag kan ju inte styra vem som läser detta och jag är inte ute efter att såra någon så jag ska försöka hålla mig på en chyst nivå!

En fundering som dök upp nu när jag skapade bloggen var: Hur 17 får jag till denna sida som JAG vill ha den!? Den är hyfsad som den är redan nu förutom bakgrunden, brun 70-talsinspirerad med blommor... den är helt enkelt too much!

Får höra med Laanna som har pysslat med detta tidigare.

Älsklingen är på julbord ikväll. Med andra ord har jag en fredagkväll alldeles för mig själv. Och det är inte ofta. Någon skulle kunna tro att det är ensamt eller tråkigt, men inte då!

Hur mycket jag än älskar att vara tillsammans med gobiten så är det skönt med "egentid" ibland. Att bara få vara. Göra det som faller mig in... börja blogga till exempel. :)

Pust, nä nu måste jag ta och klippa naglarna, jag håller på att bli tokig på dem. Är imponerad av de som står ut med att knappra på tangentbordet med långa naglar! Jag gör det inte i allafall.

Så där ja, mycket bättre!

December... till och med mitten av december. Och det är 8 grader varmt ute. Gräset växer och förra veckan plockade jag gula kantareller.
Julstämningen vill inte infinna sig, trotts adventsljusstakar i fönstren. Men julen närmar sig med stormsteg ändå.
Julklapparna är nästan färdigköpta. Det är älsklingens som jag inte kommit underfund med riktigt än. Jag har några idéer, men som vanligt vill jag att det ska kännas riktigt bra!
Han har samma problem, inte mer än rättvist ;)

Det blir julfirande hemma hos mina föräldrar i år. Det kan hända att vi blir 14 personer på julafton. Storfirande med julklappsöppningsmaraton. Vi brukar med andra ord dela ut en klapp i taget... för man är ju så nyfiken på att se vad de andra får också och se hur glada de blir för det där "braiga" som man själv har gett. Men vi får väl se hur det blir i år... kanske att alla får varsin klapp och så öppnas de samtidigt... ja ja det visar sig. Absolut värdsliga saker men som sagt jag funderar mycket och visst, även på onödiga eller opåverkansbara saker.

Då så... har skrivit nog för nu.
Blir spännande att se hur detta tar sig ut när jag tryckt på knappen.

So long, med en önskan om en trevlig helg!

//Maria