En lite vissen Tuva

Tiden och dagarna rullar på.
Just nu är Tuva riktigt förkyld, jag är väl inte heller helt 100, har lite ont i halsen. Så det blir ingen babymassage för oss imorgon.
Stackars tösen har svårt att andas emellanåt och snorar och hostar. Hon till och med kräktes igår för allt slem.
Idag har jag köpt två sorters näsdroppar så jag hoppas det blir bättre med andningen i natt.
Det känns så typiskt att sånt här ofta börjar på helger när apoteket är stängt.

Jag känner mig så maktlös när hon snorar och har svårt att få luft. Jag kan ju inte tala om att det går över eller hur hon ska göra så det känns bättre. Men jag försöker underlätta så mycket jag kan.

Det känns lite läskigt det där med sjkdomar och sår. Man bara vet att det kommer att bli så... förr eller senare skär hon sig på något, får skrubbsår på knäna, blir sjuk med hög feber... och det är ändå sånt där hyfsat lindrigt... det kan ju bli mycket värre. Men sådant försöker jag låta bli att tänka på.

Jag ska göra mitt bästa för att finnas där, trösta, hålla om och lindra om jag kan.

So long//Maria

Bergochdalbana

Mm, livet är sådant nu.
Tårarna trillar alltför ofta, livet känns hopplöst och utan mer mening än att hålla sig vid liv för att vara någons mat och trygghet.
Viljan, drömmarna och målen vart tog de vägen!?
Jag ger och ger och ger men när ska jag få mina egna behov tillgodosedda?
Att hela tiden vara andra till lags och göra sådant som anses vara rätt

men vad vill jag? vad kan göra livet mer uthärdligt?

Läste i en tidning igår att målet med livet är att vara lycklig
Så vad gör mig lycklig?
Det jag kan komma på nu...
Tuvas leende och glädje
Att få vara nära älsklingen
Bra musik
Att få vara utomhus i frisk luft och njuta av solsken

tja.. nu ska jag försöka att underhålla tösen som gnäller igen

So long//Maria