"Svenne"

Har läst ut en bok idag, "Svenne" av Per Nilsson.
Jag kan inte påstå att jag tyckte lika bra om den som om hans andra böcker men på något sätt är den läsvärd ändå.
Slutet kändes inte som något slut, det är lite jobbigt, man vill ha en punkt men den här boken gav flera... eller ingen.

Boken lämnar mig i funderingar och lite verklighetsfrånvarande.

So long//Maria

Lite ångest

Idag har vi varit på BB-besök. Fick info om amning och titta runt på avdelningen. Bra att få se hur det ser ut innan man kommer dit. Fick även med oss en "baby-bag", en påse med div. prylar, blöjor och sådant, och en film om den första tiden med barnet.
Men, det jag tycker känns jobbigt är hur barnmorskorna pratar om att de på BB ska hjälpa en med amningen, ur mjölkning = klämma på brösten, knåda på magen för att livmodern ska dra ihop sig och lägga på svalkande kompresser på ens underliv. Gaaaahhh... "hands off"... det är min kropp de pratar om... jag vill ha den ifred!
Okej om jag ber om hjälp eller frågar om råd men annars vill jag inte ha någon som rör mig. Integritet och "personal space"... är det något de hört talas om?
Sjukhusmiljön överhuvudtaget känns olustig... ge mig en hotellsvit någon!
Äh, det är väl bara att stå ut, det är ju bara någon/några dagar det rör sig om.

So long//Maria

Hänt i september

Idag har vi skrivit på kontraktet för att sälja lägenheten.
Skönt!
Då är det så gott som klart. Tyvärr vill köparen flytta in först den 1 dec. Men tja, vad kan vi göra åt det. Mäklaren berättade att köparen ville ha lägenheten tack vare att vi frächat till den. Skönt att veta att det gjorde nytta! Och att vi gjort en bra vinst på den. Pengarna kommer att gå till renovering av badrum bland annat.

Annars, tja, magen växer, Pyret ligger antagligen som han/hon ska nu d.v.s. med huvudet nedåt och rör sig väldigt mycket. Har fått en del bristningar också, men det bekommer mig inte så mycket, kan ju inte göra något åt dem i allafall. det jobbiga är att det kan klia.

I helgen blir det party :) ska bli superkul att träffa alla vänner igen!
Förra helgen var det 50 års fest för moster då fick vi träffa alla släktingar på hennes (och mammas) sida, riktigt trevligt.
Nästa helg blir det 75 års(tror jag det är) fest för älsklingens farmor på lördagen och sen ska jag jobba några timmar på söndagen.

Undrar när 17 man ska få ta det lungt!? Hinna med livet och förbereda sig för Pyrets ankomst. Köpa skötbord och annat som vi behöver ha.

På jobbet har det varit tok-mycket nu också känns det som.
Bl.a. var det 98 sökande på mitt vick. Hade de första intervjuerna i onsdags och på måndag är det dags för nästa omgång.
Har varit till Danmark i tre dagar med andra tjänstemän och politiker (årets utlandsresa :)
Sen är det ju allt det dagliga också. Det är kul men det känns som jag måste anstränga mig hela tiden för att fixa allt. Komma ihåg allt. Ibland är det så svårt att motivera sig.
Sen är det ju det här med familjeträffar, försäkringskasse info., besök på BB och förlossning, förutom att besöken hos barnmorskan som tätnar nu mot slutet. Och allt är ju på arbetstid.

Men dagarna rullar på och allt går framåt, steg för steg. Pappa tyckte att jag såg ut att må väldigt bra sa han när vi hördes senast, fast jag känner mig trött.

På söndag ska vi antagligen träffa en kattfröken. Liten och svart ca. 2 år, som kanske ska få flytta hem till oss. Skulle vara mysigt med en katt igen.

Mannen med hundarna har jag stött på mycket på sista tiden.
Han var borta länge, så där så jag hann fundera när jag skulle träffa på dem nästa gång. Men rätt var det var så fanns de där, hundarna hade halsdukar... Höst! konstaterade jag. Följande dagar sågs vi flera gånger varje dag. Både på morgonen då jag var på väg från tåget men också på lunchen när jag skulle ner på stan och handla. Tillslut känns det nästan lite fånigt.

Mmm.. det var nog allt för den här gången.

So long//Maria